onsdag 13 juli 2016

Det här är en riktigt kämpig dag

Jag har ju fått tennisarmbåge. Fy vad det gör ont. Jag står knappt ut just nu men är tacksam att jag ändå kunnat sova någorlunda senaste nätterna.
Det blir ju så komplicerat med en sån här grej ovanpå allt. Jag ligger ju ner hela dygnet förutom ett par timmar, så det blir extra belastning.

Jag tål inte heller antiinflammatorisk medicin, inte ens lokalt verkande gelé. Och smärtan går ända upp till nacke och axlar. Jag stretchar så gott det går, men det hjälper knappt.

Min osteopat är såklart på semester i fyra veckor, annars brukar han kunna behandla och lindra.
Men igår hittade min man ett speciellt förband för tennisarmbåge som dämpar smärtan lite genom tryck. Hoppas det ska avlasta och i längden göra att inflammationen minskar.

Hur har jag lyckats få tennisarmbåge då, jag som inte kan röra mig så mycket? Jo när jag väl rör mig så gör jag ofta för kraftfulla rörelser och på fel sätt eftersom jag har för lite uthållighet i musklerna. Nya rörelser ger ofta skador hos mig, ibland akut men ibland på längre sikt, och i detta fall började det med en ny tyngre vattenkanna vid sängen och en ny vinkel eftersom vi även bytte sovrum och hade ett annat sängbord med en annan höjd i nya sovrummet.

Jag blev svårt utmattad bara av att byta rum även om min man gjorde det tunga, men jag småflyttade grejer lite här och där, och sov sämre första nätterna.
Så det tog på mina krafter. Och så låg jag nu på andra sidan om sängen än innan, hade ett högre sängbord och som sagt, en ny vattenkanna. Lite större och lite tyngre, tänkte att större var smart så att min man eller jag slapp springa och fylla på så ofta.

Men det blev för stor förändring och jag hade även svårt under den perioden att sitta upp och hälla upp vatten, det blev halvliggandes, så det blev minst sagt jättetungt för hela överkroppen och nya muskler som plötsligt skulle göra gympass.

Jag bytte kanna till slut, men sen blev jag lite piggare igen och kunde börja handarbeta och greja lite med krukor på balkongen. Jippi tänker jag då och inte alls på hur rörelserna borde göras mer energisparande eller muskelvänligt. Musklerna som var lite lätt inflammerade fick inte den vila dom behövde och jag hade heller ingen aning om hur jag skulle stretcha. Jag visste inte ens att jag höll på att få tennisarmbåge eftersom jag aldrig haft det innan. Värken var fortfarande bara molande och jag är så himla van vid det att jag inte tänkte så mycket mer på det. Det gick an. Värre värk har jag haft.

Men nu så, nu har kroppen sagt ifrån rejält och det är väldigt surt. Surt att vädret är så dåligt också och att jag ännu inte kommit ut till havet. Det var många år sen sist som jag haft så sen havsdoppspremiär. Jag har mått mycket sämre än såhär och ändå kunnat snorkla eller bada, men i år blev det ju knas med bilen, och är fortfarande, så vi har lagt såna utflykter på hyllan tills det ordnar sig.
September kanske blir varmt? Det har ju hänt förut, så det hoppas vi på.

Och så har tvestjärtar ätit på och perforerat både blad och blommor på mina buskkrassar, jättesur för det! Ingen aning hur man blir av med dom och regnet gör väl att dom trivs extra bra.

Men det är fin färg på blomman!

Det gör ont att skriva, så typiskt mig att göra det ändå. Jaja, nu är det gjort.




2 kommentarer:

  1. Åh fy, tennisarmbåge som gör så himla ont. Måtte det ge med sig fort. Kram

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!