fredag 10 juni 2016

Ojsan, jag gick visst i mål på #blogg100!

Första mars så anmälde jag min blogg till utmaningen att blogga varje dag i hundra dagar. Jag gjorde ett försök redan 2014 men klarade inte mer än nån månad.

I år kände jag ganska snart att jag inte klarade den pressen, så innerst inne la jag ner mitt mål. Jätteskönt. Men så skrev jag varje dag ändå, bara för att jag trivdes med det och haft så mycket att säga och visa. Å vips!

I onsdags var alltså den 100:e dagen och det har jag helt missat! Jag har missat att blogga en endaste dag under denna period, dagen efter internationella ME-dagen, men jag har ibland haft fler inlägg på samma dag så det väger upp. Reglerna är inte stenhårda och utmaningen är till för att inspirera till mer bloggande, så jag och många med mig känner sig ändå delaktiga trots nån miss här eller där. 

Antalet besökare har ökat för varje vecka och det har varit kul att lära känna lite nytt folk som tittat in och kommenterat.
Det mest besökta inlägget under dessa 100 dagar var det om Whitney Dafoe för någon vecka sen. Så bra att just det nådde ut så mycket eftersom det var så viktigt!

Ett annat inlägg som fick många besök var det där jag berättade om min nedstämdhet och hur svårt det är att tala öppet om det. Jag fick så jättefin respons på det, både här på bloggen men också privat. Tack för stödet! Jag har kommit ur det värsta nu och det känns oerhört skönt!
Kommer det tillbaka så vet jag att det gick att klara det förra gången, nu finns det ju svart på vitt här i bloggen.

Annars har dessa 100 dagar varit oerhört tuffa också rent fysiskt, ett långt skov.  Pollensäsongen är oerhört tuff för mig, jag blir förutom dom vanliga allergisyptomen extra sjuk i min ME eftersom immunförsvaret är alldeles för belastat.
Värst detta år har björk, ek och gräs varit, och det håller ju på än. Men det blir extra jobbigt precis i början av en ny pollensort, kroppen har ju liksom inte hunnit vila sig från förra blomningen.
Min läkare trodde att just pollenallergin var en stor bidragande orsak till både nedstämdheten och extra intryckskänslighet som jag har haft dessa månader, speciellt ljud.

Men under dessa 100 dagar och pollensäsongen har jag även fått uppleva det fina med att all växtlighet vaknar till liv. Jag älskar den snabba förvandlingen till supergrönt! Och så har ju mina odlingsförsök på balkongen lyckats så väl! Dagens höjdpunkt nu är att komma ut på balkongen och se dahlia, solros och luktärt växa mer och mer för varje dag, ett sånt underverk!

Jag fortsätter blogga efter det här, vi får se hur ofta det blir men häng kvar vettja!






2 kommentarer:

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!