fredag 20 maj 2016

Saktmodighet och tålamod trots vårens snabba tempo

Den här fina dikten av Carolina påminner mig så bra om att hejda mig, att ta livet i den takt som kroppen klarar:

Följ inte vårfloden
Saktmodighet och tålamod

Ett steg i taget. 
En liten bit i taget, inte mer. 
Var nöjd med endast en bit. 
Det för dig framåt.

Vårfloden rinner snabbt nu, men du är inte där. 
Du ska inte vara där.
Du kan titta på dess hastighet, du kan titta på dess styrka. 
Men du ska inte vara där. 
Du överlever inte att följa med. 

Du ska vistas bland vårens knoppande blad. 
Det är den hastigheten du ska följa. 
Det är den styrkan du ska efterlikna. 
Så förs du framåt. 
Så får du liv.

De knoppande bladens hastighet går inte att skönja. 
De har en styrka man inte kan ana. 
Inte förrän tiden är mogen. 
Så långsamt är dess tempo.
En inre styrka av tålmodighet i en nästintill evig väntan. 

Där är din plats.
Att befinna sig i ett nu som både är dess början och dess slut.
En stillhet som är föränderlig. 
Ett steg i taget, en bit i taget. 
Så sakta att det knappt går att skönja. 

Men likt vårens knoppar kommer du tillbaka.  

- Carolina Lindberg




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!