Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

måndag 29 februari 2016

Blogg100

Den här bloggen kom till tack vare utmaningen "blogg100" för två år sen. Jag ville börja om på ny kula, blogga om livet med svår kronisk sjukdom och göra ett litet avstamp från min designerblogg som jag använt i mitt jobb under flera år.
Och när jag fick nys om utmaningen att blogga 100 dagar i sträck så blev jag lite sugen att försöka.

Jag fixade inte hela utmaningen, det tar på krafterna att skriva och jag fick dessutom ett svårt skov under dom månaderna på grund av vårdbesök och behandlingar som gjorde mig försämrad. Men jag är så glad att jag kom igång, för jag har fått så stort utbyte av att börja blogga om livet med svår kronisk sjukdom. Ibland skriver jag av mig och känner att jag kan lämna mycket av det jobbiga här, men så får jag också en massa fin feedback med pepp från andra när det känns tungt att bära själv. Ni har blivit ett gäng nu som både kommenterar här eller som mailar mig privat och bollar tankar kring det jag skrivit.

Jag har även skrivit en del rena fakta om sjukdomarna, främst om min huvuddiagnos ME som inte är så känd varken i vården eller samhället. Jag tycker själv det är så skönt att läsa om saker man kan känna igen sig i, och det var så jag lärde mig mer om hur livet med ME kan te sig, genom att läsa andra vardagsbloggar skrivna av ME-sjuka. Inte för att jag inte redan visste hur det känns, men mer om hur andra får vardagen att funka, och tyvärr alltför ofta hur den inte funkar. Många som skriver om ME har vetat om sin diagnos längre än jag har gjort (fick diagnos 2013 men varit sjuk sen barnsben i en lindrigare form av sjukdomen) och har hunnit skaffa sig fler både bra och dåliga erfarenheter kring hur man ska hantera sjukdomen, och den kunskapen är guld värd särskilt som vården ligger långt efter gällande kunskap kring sjukdomen.
Så ett enormt tack till er andra bloggare som gått före och skrivit och som varit som små oaser i en oändlig öken!

Jag vet inte om jag fixar utmaningen denna gång heller, men jag vill så gärna försöka. Jag tänker att jag mest ska försöka skriva korta inlägg, lite twittrigt sådär, inte för att jag lyckas twittra sparsamt, men man kan ju alltid öva sig.

Ska försöka blogga om lite allt möjligt. Livet med svår kronisk sjukdom som gör mig säng- och hemmabunden, vad jag är tacksam för, saker jag är mindre tacksam för, ytliga grejer som mode och film (fast det kan bli djupt det med såklart), blommorna på balkongen, havet, skapelsen över huvudtaget och livsfrågor. Och allt möjligt annat. Dagar jag mår riktigt dåligt och inte orkar skriva alls så slänger jag in något bra Youtube-klipp som fått mig att stå ut i min rätt så instängda vardag.

Och så blir det foton, jag älskar att fota detaljer här hemma, till exempel hur vårsolen kikar in genom den röda glasvasen och lyser upp Lyktrankan som om den vore gjord av glödande metalltråd. Sånt som gör mig tacksam att jag lever trots att sjukdomssymptomen ofta är så plågsamma att det är svårt att stå ut.

Imorrn börjar utmaningen, så häng med!
Välkomna in i min lilla värld!



2 kommentarer:

  1. 100 dar från nu?! Det är ju ett halvt liv. Men hoppas du klarar det. Jag läser gäääääärna din blogg. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hjälp, det är jättelång tid haha! Tack, jag gör ett försök i alla fall! <3

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!