Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

måndag 13 juli 2015

Kommer på så konstiga grejer att göra när jag får lite ork

Som att putsa några av mina finaste silverringar.

Jag saknar silversmidandet, det var verkligen min grej. Jag gick många terminer under flera års tid, men det var på ett aktivitetshus så det gick långsamt och i den takt jag orkade. Orkade kanske varannan vecka, däremellan var jag som en zombie. Sov länge och ofta, mycke push/krasch skulle man kunna säga. Jag hade så mycket driv i mig men kroppen ville inte, och jag var så frustrerad över det. Vad var det för fel på min kropp? Utbränd fastän jag inte jobbade? Feber, influensakänsla och ont i kroppen av minsta ansträngning. Det var ett evinnerligt tjat om att jag skulle försöka kämpa, komma igång, få lust till saker, när jag redan hade alldeles för mycket motivation och vilja! Det var ju kroppen som inte orkade! Jag fick aldrig ihop utbrändhetsdiagnosen med mig, eller insinuationer på deppighet, jag var så oerhört levnadsglad, men kroppen orkade inte! Nu vet jag iallafall. Hoppas läkare lär sig också, att all trötthet eller oförmåga att komma upp ur sängen inte betyder depression eller psykiska besvär, det där får dom bli bättre på tycker jag.
Dom kan gott bli bättre åt andra hållet också för den delen, upptäcka och se i tid om någon mår dåligt psykiskt. Bättre vård överlag helt enkelt!

Åter till smidandet. Känslan av att forma och skulptera i silver är underbart, det händer massor bara av att värma silvret mellan händerna. Och att löda ihop delar med varandra känns som underverk. Processen från råvara till smycke är så häftig!

Det första jag nånsin smidde var ett par manschettknappar till min man, och jag lärde mig flera roliga tekniker på att göra dom. Min lärare var så go, hon hade ett sånt lugn och gav mycket inspiration. Hon tyckte inte saker skulle se för perfekta ut, det ska ju synas att det är handgjort. Det lärde jag mig mycket av, för jag hade alltid tyckt att vad jag än gjorde så var det inte perfekt nog, men en hel del av det tänket släppte under åren på silversmideskurserna.

Här ser ni manschettknapparna, och dom får vara lite extra oxiderade tycker jag, ibland är det snyggare än upputsat.




Den här ringen var lite enklare att göra eftersom den inte behövde lödas, den är gjord av grov silvertråd som jag vridit och bankat. Som ni ser så gillar jag slingor och blad.. Den var blankvit från början men så oxiderade jag den på flit (i ett bad med klorin) så den blev svart, det var snyggt, men nu ville jag ha den vit igen.


Och så har jag putsat upp denna ringen som är gjord av en silversmed som jobbat som lärare på Steneby högskola. Den är över 20 år gammal nu och jag beställde den av henne när jag bodde uppe i Dalsland. Jag hade ännu inte börjat med silversmide men hade fått en vacker opal av min far som köpt den i Australien. Jag äääälskar ju opaler och skulle kunna bo i en opalgruva i Australien.
Nu är ringen upputsad och fin, ska ha den lite då och då när jag ligger här och vilar på dagarna hade jag tänkt, och förhoppningsvis så behöver den inte putsas upp på ett bra tag igen.




3 kommentarer:

  1. Så snygga!! Silversmide låter riktigt kul! :) Jag håller nog med din lärare, det är snyggare när det syns att det är handgjort och inte massproducerat på nån fabrik.

    Nej, lust att göra saker har aldrig fattats för mej heller. Har mest bara känt frustration över att inte kunna göra det man vill. "Det handlar bara om att komma igång" sa dom. Eller hur.

    Kram! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja precis.. Komma igång.. Vilken otrolig stress när man inget hellre vill, som att säga till en förlamad att komma igång.
      Kram <3

      Radera
  2. Sannalilylou23 juli, 2015

    Du är grym! Aj löv löv - UNDERBARA manchettknappar!!

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!