söndag 29 mars 2015

Att våga släppa iväg, lämna, gå vidare

Förr skrev jag mycket dagbok. Det var bra. Jag kunde skriva av mig allt jobbigt så var det bra med det. Fast inte riktigt. För inte ens där vågade jag skriva vad jag egentligen kände om vissa saker. Så det fick fortsätta gnaga inom mig. I min lilla hjärt- och hjärndagbok, som på ett inre minneskort.
Det blir fullt till slut.
Det måste tömmas.

Jag gör det pö om pö, och kanske lite mer nu än på länge. Allt har sin tid.
Sjukdomen förändrar mig, jag sparar ner till det viktigaste och mest oundvikliga.
Jag sparar mig och mina närmaste.

Jag började skriva det här inlägget för nån vecka sen (inledningen, om mitt inre minneskort), och efter det hittade jag av en händelse dagböcker från när jag var tio/elva år. Så ont det gjorde. Jag kunde läsa bakom orden, det som jag inte vågade skriva, hur jag innerst inne kände. Om mobbing, hån och psykisk utpressning. Det där som ingen annan såg, eller så gjorde dom det, och bar mig igenom det utan att jag egentligen visste. För jag hade tur, jag hade människor omkring mig som brydde sig om, som stärkte mig, min självkänsla och mitt självförtroende. Gång på gång efter att det raserades.

Märkligt, jag minns mig som lycklig trots allt. Jag hade lätt för att ha roligt, jag hade roligt. 
Jag kan känna så nu med. Jag är lycklig, jag har roligt, även om sjukdomen är så outhärdligt plågsam mestadels. Och ingen kan nånsin ta det ifrån mig, det är min styrka, att jag hittar tillbaka.

Hör ni det mina gamla mobbare som försökte riva ner mig, hör ni? Jag vinner till slut. Högsta pris, att tillåta mig älska mig själv för den jag är, hur jag än är! 

Å, vad jag önskar att alla mobbade ska få känna så, jag tänker på er lite speciellt just nu och sänder min kärlek.





6 kommentarer:

  1. Det är en stor tillgång och styrka att kunna känna lycka i den svåra stunden. Kram <3

    SvaraRadera
  2. Det är bra! Det är klart du vinner! Så som du kämpar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du stöttar mig min älskade <3

      Radera
  3. Sara Boberg29 mars, 2015

    Åhh det är så viktigt att tömma!!! Vad du jobbar med dig själv Mireille. Klok är du också.
    Kram

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!