Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till Open Medicine Foundations donationssida för att kunna skänka en slant till biomedicinsk forskning om ME!

tisdag 22 juli 2014

I uruselt skick

Hjärtarytmi som gör att hela kroppen får som elektriska stötar, astma, tyngd över bröstet, benen bär mig inte, feber och frossa är ett litet ihopplock av senaste veckans symptom. Förutom allt det andra.

Värmen går hårt åt mig och eftersom jag måste sova med vidöppet fönster på natten så har vi nu åkt på ett oerhört jobbigt problem.
Nån av våra grannar röker hela natten. Och eftersom jag redan är i så dåligt skick så blir astman mycket värre, jag kan inte andas.
Jag får huvudvärk och ögonen och näsan torkar ut.

Flera nätters dålig sömn håller på att skicka mig tillbaka till vinterns skov då jag inte kunde vara annat än i ett tyst mörkt rum, nerbäddad nästan hela dygnet.

Idag har jag gråtit en hel del, för det blev för överväldigande. Att se min stackars man återigen få fixa och göra allt för att jag ska klara dagen.
Han tog med mig ut till havet så jag kunde andas och sen förberedde han och bäddade ner mig i rummet som vätter mot andra sidan av huset, där förhoppningsvis ingen granne röker. Tack o lov för fönster åt det hållet!

Så nu ligger jag här på en tjock luftmadrass och med en tempur ovanpå och känner mig som gäst nånstans. Sådär mysigt som när mormor bäddade åt oss när vi kom på besök. Men oj vad morfar rökte när jag var liten! I ett instängt rum visserligen, men ändå. Tur jag fått detta i vuxen ålder, men kämpigt att det eskalerat senaste halvåret.
Samma med parfymer. Det är kört.
Sketjobbigt ju. Finns inga parfymfria zoner direkt, eller att folk går ut och ställer sig och tar en 'parfympaus'. Närå, på mä't bara, nerdränkta i kemikalier.
För det är ju det det är. Hundratals giftiga kemikalier i en enda parfymblandning.
Som världen har blivit, ja säger då det.





8 kommentarer:

  1. Usch och fy. Har det också kämpigt nu och det gör mig så arg och frustrerad. När jag blev försämrad i vintras hoppades jag att sommaren och värmen skulle göra mig bättre ett tag men inte då! Har inte orkat blogga om det än men det kommer nog snart...
    Ta hand om dig, vi tar en dag i taget. Kramar ♡♡♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är verkligen ledsen för din skull Jonna! Och förstår din frustration, man hoppas och man vill så mycket och kroppen bara strejkar. Eller så funkar den lite och så blir det tvärstopp. Inser att jag haft för korta perspektiv på mina mål av att vila och kanske bli lite bättre. En dag i taget, ja, vi kämpar tillsammans! ❤️❤️❤️

      Radera
    2. Fruktansvärd sjukdom det här :-/ Lyckades blogga, snart dags att sova igen.
      Massa kramar ♡

      Radera
    3. Ska läsa! Sov sött, så gott det går❤️

      Radera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!