Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till Open Medicine Foundations donationssida för att kunna skänka en slant till biomedicinsk forskning om ME!

måndag 7 april 2014

Throwback: Fyra långa år sen

För fyra år sen kämpade fortfarande med mina ätstörningar och tråkiga tankar om min kropp. Med hjälp av en terapibok kunde jag sakta med säkert jobba mig upp ur det träsket som jag befunnit mig i sen barndomen.

En viktig del i boken gick ut på att ha klart för sig vilka livsvärderingar man har, sånt som helt enkelt är viktigt att tänka på, och leva för, så att man kan släppa tråkiga tankar om hur kroppen ser ut. Tråkiga tankar om kroppen hindrar en från att ha ett bra och värdefullt liv.

Såhär skrev jag för fyra år sen:

TISDAGEN DEN 13:E APRIL 2010

Jag har haft små mål denna vinter. Jag har jobbat på mina livsvärden. Vad är viktigast i mitt liv? Vad står i vägen för att jag ska kunna leva ett liv efter mina värderingar? Det har varit djup självrannsakan och noggrann dissekering på molekylär nivå.
Varje vecka har jag försökt jobba mot ett nytt mål av mina livsvärderingar.
Familj, vänner, arbete, fritid, hälsa, andlighet och utbildning är en del av dom områden i livet som jag hittills har försökt uppmärksamma.
När det gäller utbildning har jag haft som mål att lära mig något nytt.
Idag började jag. Jag satte mig äntligen in i en för mig helt ny sömnadsteknik. Sen något år tillbaka har jag varit stolt ägare till en fon overlockmaskin. Jag har använt den flitigt till dom allra enklaste overlocksömmarna. Men att sitta ner i lugn och ro och tillgodogöra mig resten av teknikerna har inte orkats med förrän nu.
Men nu. Å vad jag är stolt! Jag klarade det! Jag har varit riktigt målmedveten och kunskapstörstig. Nu känns det som att jag är ett steg längre i min riktning mot livsvärden.
Som ett litet kvitto på det kommer jag att ha en randig trikåklänning!
Att sedan våga bära den är kanske ett något lite svårare steg att ta. Men det ska nog gå det också.

Några dagar senare:

Jag gjorde det.
Jag gick ut med min nya trikåklänning idag.








Så hämmad var jag. En figursydd klänning, det var stort att kunna bära upp det utan att känna sig hemsk.

Jag är så oerhört glad att jag kunnat övervinna min kamp mot tankarna och att jag numera tycker om min kropp hur den än ser ut eller beter sig. Tack och lov att jag kom ur den bubblan innan min kropp la av såhär mycket. Vikten går upp och ner med denna sjukdom och träning orsakar försämring, så är det bara. Stressfaktorer som jag numera lämnar åt sidan, för min kropp mår oerhört mycket bättre bara den får vila. Framförallt får hjärnan vila. Inga måsten eller ständiga registreringar av hur kroppen ser ut eller vad jag inte borde äta.

Självklart kommer det dagar och stunder då gamla tankemönster kommer tillbaka. Men då säger jag hej till dom och låter dom passera förbi utan att stressa upp mig.

Tänk vad en bok kan göra.

6 kommentarer:

  1. Jag har släpat på ett väldigt trist förhållande till min kropp i många många år. Vägrat titta i speglar på stan, reflexer i skyltfönster och ibland haft svårt att möta människors blick. Det började ändras när jag träffade maken och fick barn, men det som bidragit mest är ME:n tror jag. Att medvetet jobba på vara tacksam för hur hårt kroppen får slita för att hjälpa mig, att medvetet förlåta den dess inperfektioner och skavanker och i stället vårda den så gott jag kan, det har förändrat hela min syn på kroppen och hur jag bör presentera den. Stackars min kropp om jag skulle föra krig mot den -om så bara i tankarna, när den är ständigt utsatt för mjölksyra, muskelvärk och andra konstigheter. Heja min tappra, klunsiga kropp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, heja! Bra kämpat och så fint att du kan värdesätta kroppen nu! ❤️❤️❤️

      Radera
  2. Jag har också kämpat med en inte allt för frisk syn på min kropp. Det mesta släppte när jag fick mina barn men fortfarande har jag svårt att acceptera allt med kroppen även om jag nu är smal igen efter många år som något kraftigare.
    Starkt jobbat av dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Starkt jobbat av dig också <3 Skönt att du kunde släppa en hel del, men det sitter ju hårt oberoende av hur vikten beter sig. Sen att kroppen krånglar med sjukdom gör ju att fokus hamnar på kroppen lite ofrivilligt. Kram!

      Radera
  3. Tänk vad en Mireille kan göra! All heder till att du klarade den kampen! Det är stort. Och så viktigt, tror jag, för att kunna bära sjukdomen

    Tack för att du delat med dig!

    SvaraRadera

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!