Skänk pengar till forskning om ME!

Skänk pengar till forskning om ME!
Klicka på bilden för att komma till kampanjen Millions missing i Sverige!

lördag 22 mars 2014

Sakta men säkert

Jag skulle nog kunna säga att jag sakta men säkert kommit upp ur den värsta kraschen nu.
Säger det försiktigt.
Men den värsta mardrömmen verkar vara över sen ett par dagar.

Obeskrivligt. Som att vakna upp ur en koma. Tror jag.

Har kunnat sitta upp en stund. Kunnat pyssla lite. Utan hårt bakslag och mjölksyra i hela kroppen. Fingrarna funkar. Tankeverksamheten likaså.

Jag är oändligt tacksam.

Men visst, ligger i smärtor och frossa nu, men har inte feberdimman över mig.

Det här med skov och denna sjukdom är inte självklar. Ibland kan man helt enkelt trilla ner ett pinnhål på skalan. Permanent. Man undrar varje gång. Mer eller mindre.

Men nu tar jag en dag i taget. Jag vet lite mer nu.

Dryga två veckor har det gått. Och jag ska nog aldrig mer göra en sömnutredning. Iallafall inte samma vecka som jag tvättar håret, har långa samtal med socialen, mailar min läkare och går på ljusbehandling.

Med ME är 52 veckor per år och sju dagar per vecka alldeles för lite.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna några rader, och mitt tips är att först kopiera det du skrivit eftersom det ofta krånglar när man väl ska publicera det och kanske måste testa igen. Hoppas att det ska funka!